Skrivigheter

På sista tiden har jag tittat mycket på Muminfilmerna tillsammans med mina barn, och faktiskt lika mycket för min egen skull. Böckerna har jag läst och läst om en massa gånger under åren och jag tycker jag hittar något nytt varje gång.

Den här gången tänkte jag gå igenom mina favoritpersoner.

Till att börja med Misan - jag kan verkligen identifiera mig med henne även om jag själv inte skulle vilja bli skådespelare. Jag är väldigt lik henne i övrigt.

Homsan från samma bok, Farlig midsommar. Jag har alltid i fantasin tänkt mig Misan och Homsan som ett par. Han är ganska gullig. Farlig midsommar är en av mina favoritböcker i serien.

Skogsbarnen från samma bok. Jag tycker de där små borttappade barnen är så gulliga.

Hunden Ynk. Samma sak gäller honom. Man måste bara älska en så gullig liten hund och framför allt hans ödmjuka personlighet.

Kattungen i Kometen kommer, som för övrigt också är en av mina favoritböcker i serien. Vem tycker inte om katter?

Knyttet och Skruttet i Vem ska trösta Knyttet? De här två små varelserna är bara så gulliga. Jag skulle jättegärna vilja adoptera alla de här små gulliga typerna - både Skogsbarnen, Ynk, kattungen och Knyttet och Skruttet.

Filifjonkan från Sent i november - ytterligare en av mina favoritböcker i Muminserien. Jag kan verkligen förstå hennes ångest och rädsla inför den kommande katastrofen.

På något sätt tycker jag också om den ganska töntiga Hemulen (från Sent i november). I ett av mina fanfic har jag parat ihop honom med Filifjonkan från samma bok. Han vill så väl och försöker så mycket, men lyckas inte riktigt. Det kan jag också identifiera mig med. Jag gillar förresten också en del av de andra Hemulerna - botanikern, frimärkssamlaren och polisen (inte Parkvakten).

Snorken känns lite underuppskattad, men egentligen är han ju en nördig kille som precis som sin syster har en ganska gullig pannlugg.

Sniff verkar vid första åsynen vara både löjlig och tröttsam, men precis som lilla My är han ganska försummad av Muminfamiljen. Innerst inne är det ju bara Mumin som muminföräldrarna bryr sig om. Det är faktiskt synd om Sniff och man undrar varför hans föräldrar lämnat honom hos Muminfamiljen som alla verkar uppfatta som så perfekt.

Det där är väl egentligen alla mina favoriter men jag måste bara nämna några till som jag har blandade känslor kring men ändå uppskattar ganska mycket.

Lilla My är ju både tuff och självsäker och det är kul med en så cool tjej.

Hennes storasyster Mymlan av samma anledning, fast Mymlan är inte fullt så burdus som My.

Snusmumriken är svår att motstå fast han en gång sviker den lilla draken för att bevisa sin vänskap med Mumin.

Snorkfröken är ju faktiskt ganska söt och snäll, även om hon många gånger är jättefånig och man retar sig på hennes lekar med Mumin. Mumin är förresten inte direkt snäll mot henne. Han är fortfarande väldigt omogen och självisk.

Tofslan och Vifslan är visserligen jättejobbiga och stjäl något från Muminfamiljen, men de ångrar sig och försöker verkligen gottgöra familjen och de här två små barnen känns också väldigt försummade. Ett återkommande tema hos Tove Jansson.

Slutligen måste jag bara nämna Muminhuset som jag bara älskar. Det är ju inte någon huvudperson, men spelar en viktig roll i serien. Jag skulle verkligen vilja bo i ett sånt torn, fast helst ett "Skogstorn", alltså ett grönt (fast blått är ju också väldigt snyggt, enda problemet är ju att det ligger vid havet). Dessutom gillar jag det flyttbara huset som man får se i filmen som bygger på Kometen kommer och botaniker-Hemulens hus som ser ut som någon sorts Hobbithåla.