tonica: (Default)

För några veckor sen läste jag färdigt Kolbarnet, en deckare som utspelar sig på Svalbard. På mer än ett sätt är det här en lite annorlunda kriminalroman. På sista tiden har det förekommit flera böcker och tv-serier som utspelar sig i lite ovanligare miljöer. Jag är en av dem som tycker det är intressant.

Man får verkligen en känsla av det klaustrofobiska stämningen i ett så här litet samhälle, med den isiga vildmarken runtomkring. Boken börjar med att förskolan Kolbarnet har lite problem med att lokalisera alla barnen. De senare har hittat sätt att gömma sig. Dessutom förstår man att någon står och spanar på barnen och lite senare får man veta att någon brukar ge barnen godis. Ganska snart försvinner en liten flicka. Redan från början misstänker man flickans pappa som inte har någon bra relation med sin fru. Man tror att man lätt kommer att hitta flickan igen och sökandet bedrivs kanske inte så energiskt som det borde.

Så tillstöter komplikationer och man börjar ana att scenariot med en pappa som tagit med sig sin lilla dotter på en oplanerad utflykt kanske inte riktigt stämmer. Det pratas bland annat om "den sjätte mannen" som tydligen är en gammal skröna om ett spöke i gruvan. Dessutom förekommer det diverse intriger bland befolkningen i Longyearbyen. Till slut utvecklas fallet till en kamp mot klockan om man ska kunna hitta flickan i tid.

Författaren är, lite oväntat, eller, med tanke på miljön i boken, kanske inte så oväntat, en av Norges främsta polarforskare. Hon har en doktorsexamen från Cambridges universitet, men skriver alltså också deckare. Och det får man nog säga att hon klarar bra.

 Jag tycker det här är en bra och välskriven deckare som jag kan rekommendera till alla som gillar pusseldeckare, och gärna de som utspelar sig i en lite ovanlig miljö. Som mina läsare nog vet vid det här laget föredrar jag ett bra mysterium framför en andlöst spännande thriller, men den här boken är lite både och. Spänningen är lite lågmäld men byggs upp efter hand. I det här fallet har jag inget att invända.

 

tonica: (Default)
Svara på frågorna här. Frågorna är på engelska. Ronovan ber också att man ska dela med sig av inlägget där man kan.
tonica: (Default)
Jag har alldeles nyss läst färdigt Rosor, kyssar och döden av Maria Lang. Nu är jag inte helt säker på att det här är "rätt" bok i ordningen. Det kan vara den sista eller den näst sista - om det är det senare, då har jag valt rätt, annars har jag läst de två sista i lite fel ordning. Jag gjorde så i början också och det gick ganska bra. Det finns inte så många "spoilers" i de här böckerna.

Hur som helst har Christer Wijk förlovat sig - fast med en fasligt ung tjej. Hon är nästan hälften så gammal. När Puck och Einar hör talas om det åker de genast iväg för att ta sig en titt på de nyförlovade, som bor på ett gammalt bruk. Genast märker de att något inte är riktigt som det ska. Det viskas om spöken, mystiska dödsfall och försvinnanden som ligger långt tillbaka i tiden och stämningen känns något olycksbådande. Mitt i detta blir Puck sjuk och Einar måste åka sin väg och lämna henne ensam kvar.

Snart har ett mord begåtts och det verkar svårt att få alla pusselbitar att stämma. Christer Wijk är för övrigt ganska passiv i början. Kan det vara så att det redan knakar lite i förhållandet?

Här finns som vanligt ett fascinerande persongalleri och i det här fallet också en fascinerande miljö. Som jag nämnt tidigare är ju inte det här några riktigt djupa, psykologiska skildringar och det är inte alls det jag är ute efter. De är klassiska, traditionella pusseldeckare och lite - tror jag i alla fall - för nu är de ju rätt så gamla - imiterande klassiska brittiska deckare. Det gör absolut ingenting. Tvärtom. De här böckerna är charmiga och ändå ganska spännande, i form av välskrivna mysterier. Man blir nyfiken och vill gärna veta hur det går.
tonica: (Default)
This post is in Swedish! Review of a series of crime novels, by a Swedish author.

Den svarta löparen
Den som törstar
Liv i överflöd
De blå damerna

Kristina Appelqvist skriver en serie deckare som utspelar sig på ”Västgöta Universitet” (i verkligheten Högskolan i Skövde). Huvudpersonen är Emma Lundgren som just har blivit rektor på universitetet.

Det här är en helt okej serie deckare, med övervägande sympatiska huvudpersoner. Att jag betonar det så mycket beror på att det för mig är väldigt viktigt att man kan tycka om huvudpersonerna i boken. Annars är det väldigt svårt för mig att ryckas med av en annars aldrig så välskriven handling.

Huvudattraktionen för mig är i vilket fall som helst att böckerna utspelar sig i en stad och på en högskola där jag själv har läst.

Det finns ju kriminalromaner som utspelar sig i Norrland, Västerås, Skåne, på Öland, Gotland och naturligtvis i Stockholm och Göteborg, för att inte tala om Bohuslän, men det här är (mer eller mindre) första gången någon utspelar sig i Västergötland. Camilla Ceders deckare utspelar sig visserligen tekniskt sett i Västergötland, men eftersom det är alldeles utanför Göteborg, så räknar jag hennes böcker till Göteborgsdeckarna.

Kristina Appelqvists böcker är inte jättespännande, men däremot intressanta och jag föredrar personligen bra mysterier, framför rafflande spänningsromaner.

Jag tycker särskilt mycket om igenkänningsfaktorn – det vackra landskapet omkring Skövde och de välkända miljöerna på högskolan och i själva Skövde. Men jag vill också betona att det här är välskivna kriminalromaner. De är inte förutsägbara, som t ex Camilla Läckbergs böcker.
tonica: (Default)
Jag tänkte nämna några av mina nya fandom - som jag inte nödvändigtvis kommer att skriva fic om - men fandom som jag tycker bra om på ett eller annat sätt. Antagligen kommer jag att skriva recensioner om de flesta av dem.

Mr Selfridge
Mord i Paradiset
Bletchley Circle
VikingsHill
Sherlock
Miss Fisher's Murder Mysteries

VikingsHill är en ungdomsserie som är ganska spännande, men med irriterande korta avsnitt - bara fem minuter varav en bit är en mycket kort förhandstitt på nästa veckas avsnitt. Serien handlar om en tonårstjej som flyttar till ett nytt bostadsområde som jag tycker är lite läskigt. Alla husen är exakt likadana och området verkar vara helt dött hela tiden. Man ser bara tonåringar på väg till och från skolan. Den nya tjejen har en mystisk bakgrund och allt blir mer mystiskt när hon börjar skolan. Alla stirrar och viskar om henne. Till slut får hon veta att det har funnits en tjej som var exakt lik henne, en tjej som försvann fem månader tidigare. Hon lär känna några andra tonåringar och försöker ta reda på vad som ligger bakom mysteriet, men ingen verkar vara den de borde vara och hon vet inte vem hon kan lita på. I alla fall är det inte de maskerade människor som dyker upp och stannar ett tag och stirrar på henne. Serien går enbart online. Det gillar jag, men numera går ju alla serier, mer eller mindre, på nätet och det är väldigt praktiskt för mig. Jag klarar visst inte att passa sändningstider längre.. ;) Här hittar du en bild från serien.

Eftersom jag är ganska säker på att de flesta känner till Sherlock ska jag bara nämna att jag verkligen tyckte om sista avsnittet i tredje säsongen. Jag var inte säker på att jag skulle göra det, men det gjorde jag.

Ifall du inte känner till serien, är Miss Fisher's Murder Mysteries en riktigt intressant australiensisk deckarserie om en kvinna som löser mysterier i 1920-talets Melbourne, med hjälp av sin piga Dot, två poliser, två taxichaufförer och en kvinnlig läkare. Phryne Fisher har en intressant bakgrund, en del av den ganska mörk, men nu lever hon livets glada dagar, festar och jagar killar, när hon inte är ute och löser mysterier och skipar rättvisa för brottsoffer. Hon är också en tidig feminist.

Jag antar att de flesta också känner till resten av de här serierna, men för den som inte är det ska jag nämna lite om varje.

Mr Selfridge är en historisk serie om mannen som grundade varuhuset Selfridges i London. I andra säsongen har producenterna slutat försöka gå efter den verklige Selfridges liv, för man känner till förhållandevis lite om honom. Det verkar vara en fördel. Den här säsongen verkar vara ännu bättre än den förra.

Mord i paradiset är, precis som väntat, en polisserie, med lite komedi. Den utspelar sig på en tropisk ö. Här finns också en jättesnygg polis - Fidel Best (spelad av Gary Carr, känd från Downton Abbey) - men jag tycker faktiskt om de andra poliserna också.

Bletchley Circle handlar om en grupp kvinnor som arbetade på Bletchley Park under kriget. De är mer eller mindre genier när det gäller att knäcka koder. Nu har de svårt att anpassa sig till livet i efterkrigsengland och den påtvingade sysslolösheten så de börjar lösa mordgåtor.

Det är ingen tillfällighet att hälften av de här serierna är historiska. Jag älskar verkligen genren. (Dessutom älskar jag science fiction, men det går inte mycket sånt på svensk tv. Inte för att jag ser så mycket på vår tv ändå. Netflix har varit en livräddare.)

Bletchley Circle är antagligen den serie jag tycker mest om, trots att jag nog aldrig kommer att skriva fanfic om den. Förresten tycker jag om (eller tyckte om) alla de här serierna.
tonica: (Default)
Efter en lång väntetid har äntligen sista delen av Johan Theorins serie av Ölandsdeckare, kommit ut. Så fort jag upptäckte det skyndade jag mig att låna eboken från mitt bibliotek och läste färdigt den på ett par dagar.

För att vara helt ärlig, tyckte jag från början att hans Ölandsdeckare var välskrivna, spännande - men också hemska. Jag är en person som bara inte tål att läsa om djurplågeri och i längden kan jag också tycka att alla mänskliga tragedier som staplades på varandra blev lite för mycket. Ändå är jag glad att jag har läst de tre första böckerna i serien. Som sagt, de var ändå väldigt intressanta. Även om jag fick bläddra förbi djurplågeriet.

En anledning till att jag tycker de här Ölandsdeckarna är så spännande är att jag som liten tillbringade fem somrar på Öland och ett par gånger åkte jag och min familj dessutom dit vid andra tider på året. Som jag berättat tidigare, har jag också ett av mina finaste bokminnen från en av de där somrarna. Någon enstaka gång nämns också min familjs smultronställen, men oftast inte. Det är häpnadsväckande att Öland (och i det här fallet norra Öland) som är så förhållandevis liten, ändå har så många gamla byar. De flesta av de mindre ortsnamnen är helt okända för mig, trots mina somrar på ön. Och var mest just på norra Öland, där böckerna till största delen utspelar sig.

Men nu ska jag komma till Rörgast, den fjärde och sista boken i serien. Jag tycker nog att den här är den allra bästa av de fyra. Rent själviskt tycker jag också om att det inte förekom något djurplågeri i den. Däremot, precis som tidigare, berättades det mycket om mänskiiga tragedier, som också kändes svårt att läsa om, men ändå intressant. Det mesta utspelade sig i tillbakablickar till (mestadels) 1930-talet. Man förstår att det som händer i nuet, har rötter långt tillbaka i familjen. Handlingen kretsar kring en för Ölandsförhållanden mycket rik familj, som har gått väldigt långt i sin kamp för att behålla sin rikedom och de har inte brytt sig det minsta om vilka de har skadat under tiden.

Även om Gerlof, bokens huvudperson, inte är lik någon person jag träffat i verkligheten, är han en väldigt bra huvudperson. På grund av sin höga ålder har han massor av intressanta minnen från Ölands historia. I just den här boken, handlar det också om en del yngre personer, som man lär känna och får en del sympati för under handlingens gång. Precis som i tidigare böcker dyker det upp en spöklik händelse, fast bara en den här gången.
Page generated 9 Mar 2026 14:37
Powered by Dreamwidth Studios