tonica: (Default)
Under den senaste veckan har jag läst om #metoo-kampanjen. Det är deprimerande. Idag läste jag att en känd artist är våldtäktsman och har utnyttjat sin situation till att tysta sina offer. Jag vet ju inte vem det är men det är väldigt obehagligt. Det skulle ju kunna vara en av mina favoriter.

Vad jag egentligen ville nämna var att min mamma, min syster och jag har aldrig (eller i alla fall nästan aldrig) råkat ut för sexuella trakasserier. Min mamma har haft ett ganska kul och omväxlande liv. Hon har fått resa en del, arbetat med olika saker och har haft många vänner. På den tiden var folk tydligen bättre uppfostrade. Eller så har hon helt enkelt haft tur.

Min syster och jag växte inte upp under den tiden. Tjejer som vi gick i skolan med har antagligen råkat ut för samma saker som de här kvinnorna som jag läst om under veckan som gått. Men inte min syster och jag. Vi har - som mina läsare kanske redan har gissat - levt ganska tillbakadraget. För det mesta har vi bara suttit hemma och läst våra älskade böcker. Vi är inte särskilt utåtriktade.

Efter att ha läst allt deprimerande slog det mig. Måste det verkligen vara så här? Att man måste hålla sig hemma för att bli respekterad som människa.
Page generated 12 Mar 2026 16:19
Powered by Dreamwidth Studios