![[personal profile]](https://www.dreamwidth.org/img/silk/identity/user.png){kind=small}
Idag lyckades jag äntligen få klippa mig. Min mamma måste iväg till Ögonavdelningen varannan månad. Ibland får hon en injektion i ena ögat och då tar det ett tag innan hon kan se normalt igen. Därför åker antingen jag eller min syster eller båda två och tvillingarna med henne. Idag åkte vi allihop. Tyvärr gick vårt tåg inte ända fram idag, utan vi blev tvungna att gå av i den vidriga hålan där vi bodde tills nyligen. Jag hatar verkligen att behöva åka dit och jag måste dit åtminstone två gånger till i år, för att gå till tandläkaren. Hur som helst, när jag till slut kom fram, fick jag syn på en damfrisering på väg till sjukhuset. Jag gick in och frågade om de kunde klippa mig direkt, men precis som jag väntat mig, gick det inte. Hårfrisörskan var i alla fall väldigt trevlig och föreslog att jag skulle gå till en av hennes kollegor på andra sidan vägen. Vid det laget hade jag mer eller mindre gett upp hoppet, men det visade sig att det gick bra och jag fick mitt hår klippt och tycker jag i alla fall, riktigt bra. Hon var också trevlig att prata med. Nu kan jag äntligen ta mig till polisen och skaffa ett nytt ID-kort. Puh.
Vi köpte ett par saker till tvillingarna också. Den här gången visade det sig att min son som verkade älska att åka tåg förra gången, blev rädd när tåget tutade och av ljudet när dörrarna öppnades och stängdes.
Imorgon måste jag gå upp på småtimmarna och åka iväg till vårdcentralen inne i stan och kolla blodtrycket. Tyvärr måste jag åka in så jag är där kanske tre kvart innan min tid, och det är tio över sju på morgonen. Efteråt måste jag vänta ungefär lika länge efteråt. Jag vet inte när jag ska sova. Babben Larsson sa väl en gång något om att hon inte trodde att de tidigaste morgontimmarna egentligen inte användes. De fanns bara till för att fylla ut klockans siffror, påstod hon. Det känns lite så.
Vi köpte ett par saker till tvillingarna också. Den här gången visade det sig att min son som verkade älska att åka tåg förra gången, blev rädd när tåget tutade och av ljudet när dörrarna öppnades och stängdes.
Imorgon måste jag gå upp på småtimmarna och åka iväg till vårdcentralen inne i stan och kolla blodtrycket. Tyvärr måste jag åka in så jag är där kanske tre kvart innan min tid, och det är tio över sju på morgonen. Efteråt måste jag vänta ungefär lika länge efteråt. Jag vet inte när jag ska sova. Babben Larsson sa väl en gång något om att hon inte trodde att de tidigaste morgontimmarna egentligen inte användes. De fanns bara till för att fylla ut klockans siffror, påstod hon. Det känns lite så.
