tonica: (Default)
Jag tänkte göra helgens bokbloggsjerka den här gången.

Frågan lyder så här:

Finns det en numera avliden författare som du skulle vilja hedra? Vem och varför i så fall?

Mitt svar är som följer:

Jag vill hedra fantasyförfattaren Diana Wynne Jones. 2011 avled hon i sviterna efter en svår sjukdom.

En anledning till att hon var så populär och också till att jag vill hedra henne idag, är att hon var så trevlig mot fansen. Hon gladde sig åt och uppmuntrade fanfiction och tog sig länge tid att svara på fansens mejl (och brev tidigare, antar jag). Dessutom är de flesta av hennes böcker fantastiskt underhållande och väldigt välskrivna. Man bara hänger med i den svindlande snabba handlingen och häpnar över hur väl uträknat alltsammans är. Det finns några få småsaker som jag har lite problem med i hennes författarskap. Men jag kan faktiskt ha misstolkat henne och med tanke på hennes ålder är det nog inte konstigt om vi yngre personer inte riktigt hänger med på allt som de här äldre författarna tycker.

Jag vill gärna nämna några av mina favoriter, även om det faktiskt bara är ett par av hennes böcker jag inte tycker så mycket om.

Chrestomanci-serien är nog allas största favorit bland DWJ:s böcker. De handlar om lite olika personer men utspelar sig i samma "universum". Bland alla böckerna i serien skulle jag nog vilja peka ut The Magicians of Caprona, Conrad's Fate och Witch Week som mina favoriter.

Magidserien: Deep Secret och Trollkarlarnas hemliga pakt (The Merlin Conspiracy).

Trollkarlens slott och House of Many Ways. Dock inte Drömprinsessan som kommer mitt emellan de här två i samma serie. Det är inte så att den boken är jättedålig, den passar bara inte mig riktigt lika bra.

Guldkragen (The Power of Three)
De sju makterna (Archer's Goon)
Tidens mittpunkt (A Tale of Time City)
A Sudden Wild Magic
Wild Robert
The Islands of Chaldea (avslutad av DWJ:s syster Ursula).

Det blev riktigt många till slut, märker jag, men så har jag också väldigt många favoriter bland DWJ:s böcker.

tonica: (Default)
Veckans tema är tydligen böcker med flickor i fokus.

Här kommer min trio:

När jag såg det här ämnet kom jag på att jag nog mest läser böcker som handlar om både flickor och pojkar eller kvinnor och män. Det var lite svårt att komma på någon som övervägande handlar om just flickor och/eller kvinnor. Dessutom vill man ju gärna att det ska vara några bra böcker som man kan rekommendera. Fast nu när jag tänker efter har jag faktiskt läst några böcker som mest handlar om flickor/kvinnor eller i alla fall har fokus på minst en flicka/kvinna. Många av dem är gratisböcker som jag laddat ner på Amazon, Smashwords och Wattpad och tyvärr minns jag inte alla titlar och framför allt inte alla författarnamn (fast jag kan säkert gräva fram dem och kanske lägga ut ett inlägg om dem i framtiden), men här hittade jag i alla fall tre böcker eller bokserier som nog är lite lättare att hitta för den som är intresserad.

1. Cirkeln av Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg (och resten av trilogin). Tyvärr måste jag erkänna att jag inte tyckte om alla de här tjejerna. Jag tyckte till och med att det blev lite väl mycket med sju tjejer. Men det var ändå en ganska fascinerande serie, även om det också fanns det som jag inte gillade.

2. Här tänker jag fuska lite, och välja två böcker av Frances Hardinge - Gullstruck Island och Cuckoo Song. Båda handlar mest om två flickor. De är nog mina favoritböcker av den här författaren. Tyvärr verkar de inte finnas översatta till svenska. Den förstnämnda handlar om två flickor som är från en lite ovanlig kultur (det här handlar om vad man kan kalla alternativ historia - en värld där ett land som både liknar England och Tibet (!) har koloniserat stora delar av världen, bland annat flera olika öar som tillhär en önation liknande de polynesiska eller hawaiianska (svårt ord!). Mer ska jag inte gå in på för då blir det här inlägget alldeles för långt. Cuckoo Song är faktiskt riktigt läskig. Den handlar om en flicka som vaknar upp efter vad som verkar vara en drunkningsolycka men har en känsla av att något inte stämmer. Hon har också en lillasyster som genast märker att något är fel.

3. Skeppsbruten i rymden av Rosa Qvänskog. Boken utspelar sig i framtiden och handlar om en flicka som råkar ut för det man kan gissa sig till av titeln. Hon hamnar så småningom på en planet befolkad av varelser som kan verka annorlunda, men som visar sig vara mer lika oss jordmänniskor än vi kan tro vid första anblicken.


tonica: (Default)
Att läsa resultaten av DNA-testet har fått mig att fundera över min identitet. Innan vi fick resultaten, antog vi att vi var mer eller mindre 100 % skandinaviska, men det visade sig ju att vi faktiskt har ungefär tio procent mindre skandinaviskt ursprung än den genomsnittliga svensken. Det har verkligen fått mig att tänka efter.

Vi har alltid varit annorlunda och ansetts annorlunda av andra, men är det här förklaringen till det? Att vi är delvis irländska (och iberiska). För att ha lite karelskt och vallonskt påbrå är ju inte annorlunda än vad många andra har här uppe.

Allt detta har fått mig att undra vad som ytterst gör oss till dem vi är och om det på något sätt kan inverka på vad jag uppfattar som "hemma" och vart jag är på väg i livet. Har vår familj formats av vårt "exotiska" DNA?

Min slutsats, som inte alls är slutgiltig, är att fast det är fascinerande att få reda på mer om vår bakgrund, är det inte är var vi kommer ifrån som räknas, utan var vi hör hemma - vilket är en helt annat fråga. För att sammanfatta, det här har inte hjälpt mig bestämma vad jag ska göra med mitt liv, men det har varit jättekul.

Om du är det minsta lilla intresserad av din familjehistoria eller för den delen historia över huvud taget, kan jag verkligen rekommendera de här DNA-testen.
tonica: (Default)
Jag och min familj har gjort ett släktforskarDNA-test. Resultaten kom i morse. Jag hade ingen aning om att man fick dem utskickade på en söndag, men tydligen är det så.

Tyvärr verkar det så att de flesta av våra släktingar inte släktforskar så idag har vi bara hittat några få människor som vi är släkt med.

Vad vi fick reda på var vårt genetiska ursprung.

Precis som vi redan visste är vi till största delen skandinaver (svenska och norska - 82 %). Häpnadsväckande nog hade vi lite annat också: 9 Irländskt, 3 % Finskt/karelskt, 3 % Västeuropa (antagligen Frankrike, Vallonien eller Luxemburg), 2 % Iberiskt (spanskt eller portugisiskt - jag håller tummarna för att det är det senare, för jag har en god vän som är från Brasilien och hans påbrå är övervägande portugisiskt) och slutligen 1 % brittiskt (troligtvis skotskt). Det här är så fascinerande. Vi kommer väl antagligen inte hitta några släktingar från Irland osv, som lever idag, men bara att ha fått veta det här är så tankeväckande. Förutom vårt skandinaviska påbrå har det irländska högst sannolikhet, men uppenbarligen finns det lite annat också.

Jag hoppas verkligen att vi kommer att få reda på mer. När fler skriver upp sig på släktforskningssidan (eller andra liknande som använder samma DNA-test) kanske vi faktiskt kan lära känna fler släktingar. Kanske kan vi också lyckas lösa vårt stora familjemysterium - vem som verkligen är pappas biologiska mamma.

Ursprung

tonica: (Default)
Här kommer jag att utveckla mitt svar lite. För det första gör jag skillnad mellan bokserier som är mer fristående och så "egentliga" bokserier.

När det gäller fristående bokserier brukar jag känna att när bok tio eller så kommer har serien börjat tappa stinget eller i alla fall utvecklas i en riktning som jag inte nödvändigtvis gillar. Trots det följer jag fortfarande ett par deckarserier där jag är inne på kanske bok 13-14. Det gäller en fransk historisk deckarserie, en brittisk serie som utspelar sig i Turkiet och så en amerikansk som utspelar sig i ockuperade Tibet, men med en kines som huvudperson. Alla tre är såpass bra att jag fortfarande hänger med.

Dessutom läste jag länge Arne Dahls serie om A-gruppen, men gav upp till slut när jag insåg att de personer som jag tyckte minst om var hans egna favoriter. :/

Jag föredrar egentligen "egentliga" serier som inte har fler än max fyra titlar. Ett undantag var Ursula K LeGuins serie om Trollkarlen från Övärlden. Först hade jag bara de tre första, men så kom den fjärde boken och då insåg jag snart att det fanns två eller tre till. Då måste jag bara läsa färdigt serien.

När det gäller Outlander har jag faktiskt, i alla fall inte än, läst mer än första boken. Jag orkar inte riktigt ge mig in i en så lång serie. Dessutom finns det en väldigt otäck våldtäktscen/sexuell tortyrscen som är lite väl magstark för mig. Jag skriver själv slash men jag skulle faktiskt inte ha valt att beskriva något så fruktansvärt. Det finns för övrigt en betydligt trevligare liten slash-antydan i handlingen som jag själv kanske hade valt att utveckla. Jag ska inte gå in på några detaljer för att undvika spoilers för den som ännu inte har läst första boken eller sett tv-serien. Jag har sett första säsongen av tv-serien, men inte andra för jag tvekar faktiskt lite, men nu lär det väl inte hända något lika fruktansvärt på ett tag, så det är antagligen ok att följa den också.

Ett litet särfall när det gäller serier är när författaren som hållit sig till ett lagom antal böcker, också skriver en ny serie som utspelar sig i samma värld. Där avgör jag från fall till fall. Ett exempel är Anthea Sharps fantasyserie om Feyland. Hon har också en "serie 2" som heter Feyguard och som utspelar sig i samma värld, men med delvis andra huvudpersoner. Jag har läst hela Feylandserien och har också Feyguardserien, men har inte hunnit läsa den senare än.
tonica: (Default)
Den här gången tänkte jag delta i veckans bokbloggsjerka, eftersom ämnet intresserar mig. Frågan lyder så här: vilken är den senaste boken du läste på ett annat språk än svenska?

Jag tror att det var Snow Blind av Ragnar Jonasson fast jag minns inte säkert. Det kan ha varit Fangirl av Rainbow Rowell. Dessutom håller jag just nu på att läser både The Martian av Andy Weir och La pyramide de glace av Jean-François Parot (fast här har läsningen stannat av lite för jag inte kan hitta mitt lexikon just nu). Snow Blind/Snöblind var inte alls så bra som jag väntat mig. Kanske var det översättningen från isländska. I vanliga fall brukar de engelska översättningarna vara riktigt bra, ibland bättre än originalet, men inte i det här fallet. Alla de andra är i alla fall jättebra. Min syster har de två första böckerna i serien av Jean-François Parot på engelska och där verkar översättningen vara perfekt.

När det gäller böcker på olika språk är det så att jag har börjat att aktivt samla på svenska böcker. Det är så lätt att bara köpa mestadels engelska böcker, för det finns så många bra och billiga på det språket. Däremot på svenska är böckerna mycket dyrare, för det är så förhållandevis små upplagor och det går inte att sälja lika billigt som t ex Amazon gör. Alltså väljer jag att betala mer för de här böckerna och ibland också böcker som inte är fullt så bra som vissa böcker på engelska, bara för att få ha en stor samling svenska böcker i framtiden. Jag hoppas att det ska vara roligt för barnen på samma sätt som det har varit för mig. Min mamma började nämligen samla böcker åt mig redan när jag föddes, verkar det som. Jag har i alla fall en samling jättebra gamla böcker som ibland är utgivna flera år innan jag föddes.

tonica: (Default)
Inspirerad av Kattslaven Kokos lyriklördag, har jag kommit att tänka på den här fina dikten, som känns alltmer aktuell, trots att den skrevs för mer än två hundra år sedan:

Det eviga av Esaias Tegnér

Väl formar den starke med svärdet sin värld,
Väl flyga som örnar hans rykten;
Men någon gång brytes det vandrande svärd
Och örnarna fällas i flykten.
Vad våldet må skapa är vanskligt och kort,
Det dör som en stormvind i öknen bort.

Läs mer här.

tonica: (Default)
Idag tänkte jag göra Lyrans Bästautmaning. Så här skriver Lyran: Jag har under de senaste veckorna plöjt den mkt populära norska ungdomsserien SKAM. Själv är jag inta alls odelat förtjust och vissa delar oroar mig rejält. Men inspiration till veckans tema fick jag. för jag har sett många bra TV-serier från Norden. Berätta om den allra bästa nordiska TV-serie du sett!

Oj, den bästa nordiska tv-serien jag sett? Vad svårt. Först vill jag säga att jag också har sett Skam, och tyckte om vissa delar, inte alla, men kunde ändå inte låta bli att titta, kanske mest för att den fanns på SvtPlay. Annat jag ser har ofta dåligt ljud och ingen textning. Missförstå mig inte. Jag förstår engelska, och jag hör väldigt bra också, men om ljudet är dåligt hjälper inte det. Textningen underlättar. Man hinner inser vad man hört. Jag har också sett den lite äldre serien Himmelsblå och kände ungefär likadant inför den. En del var bra, annat var inte riktigt min grej, men det går ju så lite bra tv nuförtiden så jag brukar se det lilla som finns. Dessutom har jag, som jag nog nämnt några gånger tidigare, sett flera norska serier när jag var yngre, men tyvärr minns jag inte så mycket om dem. De flesta var nog bra, men som sagt, jag minns inte tillräckligt för att välja någon av dem. Jag har faktiskt sett flera andra isländska serier tidigare och tyckte om dem allihop, men än en gång minns jag inte tillräckligt om dem för att ta med dem.

Här kommer i alla fall min lilla lista:

1. Svenskt: Anno 1790, Jordskott, Midnattssol, Graven, Operation Stella Polaris, Spökafton (barn/ungdom). (Har förstås sett en massa annat, en del bra, annat mindre bra, men det här får räcka.)
2. Finskt: Laura (ungdom).
3. Danskt: Brottet, Örnen, Mordkommissionen, Hotellet, Försvarsadvokaterna, Tidsresan (ungdom)
4. Isländskt: Fångade.

tonica: (Default)
Veckans uppgift hos Lyran handlar om barn- och ungdomsböcker. Man ska lista tre bra barn och/eller ungdomsböcker. Det blir lite svårt, för jag har många äldre och nyare favoriter. Eftersom jag har små barn har jag nyligen börjat titta på böcker för väldigt små barn, alltså bilderböcker med lite text, även om jag alltid har varit förtjust i den typen av böcker (alla möjliga typer av böcker). Jag tycker över huvud taget mycket om barn och ungdomsböcker, inklusive böcker för unga vuxna, men naturligtvis också "vanliga" vuxenböcker, som pusseldeckare, fantasy och science fiction, liksom historiska romaner och facklitteratur.

1. En gammal favorit för små barn är Det underbara trädet av Ulf Löfgren. Boken handlar om en pojke som hittar ett frö. Han planterar det och det växer upp till ett helt otroligt fantastiskt träd. Boken är illustrerad i en typisk sjuttiotalsstil.
2. Ett annat exempel på en barn/ungdomsbok som jag tycker mycket om är Tidsstaden av Diana Wynne Jones. Den är rolig och spännande och som vanligt väldigt komplicerad samtidigt som den är lättläst. Jag vet inte riktigt hur DWJ lyckades med det, men när man läser om böckerna märker man hur väl uttänkt allting är, även om man första gången luras att tro att allt är väldigt enkelt. Tyvärr verkar inte boken finnas på svenska längre, men länken ovan går till en upplaga på originalspråket. Vivian evakueras från London 1939 och väntar sig att hamna någonstans på landet. Istället hamnar hon i Tidsstaden som ligger utanför vår vanliga tid. Här styrs allt av teknologi, men laglösa försöker ta kontrollen över staden. Om de lyckas förstörs både staden och vår historia.
3. Månfågel av Ingelin Angerborn. Som många andra böcker av Ingelin Angerborn är det här lite grand en spökhistoria, men lite annorlunda. Boken handlar om en flicka som heter Vendela. Hon känner sig väldigt ensam, eftersom hennes mamma har dött och kompisen Gabriel verkar ha glömt henne och bästisen Minna har flyttat till London. Vendela skriver ett brev och lägger det nere vid åstranden. Konstigt nog får hon ett svar. Vem är det? Är det kanske Minna som skojar med henne, eller den konstiga granntjejen Cornelia eller kanske någon helt annan, från en annan värld?

Jag hade kunnat tipsa om många fler än tre, men det får bli en annan gång. Just nu behöver jag vila. Jag har en rejäl förkylning och jag är helt slut. Värst av allt är att mina tvillingar som nyss fyllt ett år också är förkylda, för första gången och vill inte äta och dricka som vanligt. Lyckligtvis är det nog inte så allvarligt och de har tid på bvc på torsdag, så det ska nog gå bra. För säkerhets skull ringde jag 1177 och kollade. Det visade sig att jag hittills hade gjort rätt och det verkar inte vara så allvarligt. Lustigt nog föreslog sköterskan glass och min son åt motvilligt två små skedar glass när vi försökte, men när min syster som hade honom i knät försökte äta en majskaka (ungefär som en riskaka, fast utan ris) ryckte han en stor bit ur hennes hand, nästan ur munnen på henne och de bitarna åt han utan att trugas. Så han börjar nog bli bättre.


tonica: (Default)
Häromnatten råkade jag titta ut genom fönstret och fick syn på något konstigt som definitivt inte borde finnas där. Det var långt och smalt och lite silverfärgat. Jag blev lite nervös av det och väckte min syster och bad henne att titta ut också. Hon såg samma sak och gick ner till första våningen och tittade ut genom fönstret där nere. Det såg inte likadant ut där. Hur som helst förstod jag ju att det måste ha något att göra med vår soptunna och antagligen några höga grästuvor, men jag förstår fortfarande inte riktigt hur den optiska villan uppkom. Egendomligt.
Page generated 30 May 2017 09:04
Powered by Dreamwidth Studios