tonica: (graphics)

Norrlänningarnas snöpropaganda

Jag älskar inte snö och regn. Rimfrost däremot är okej. Det är vackert och ”torr” kyla är okej för mig också, men inte halka. När jag var liten bodde jag i Jämtland och där frös jag aldrig, men här nere i västra Sverige är kylan ”fuktig” och snön blir fort svart av föroreningar. Bläh. Som femåring kunde jag ligga still i snön och titta upp i träden tills djuren vande sig vid mig och inte var rädda längre. Bara tanken på att ens stå still ute i kylan här nere får mig att skaka i hela kroppen. Nej, många av oss ”sydlänningar” föredrar snöfri vinter.

Och för skäggtrenden. Återkommer till den senare.

Mirrored from Umrions trädgårdar - Veganiteter.

tonica: (graphics)

Meteorologen Nils Holmqvist. Han är verkligen en så söt, trevlig och proffsig kille. Jag har sen länge hållit ögonen på meteorologerna och klimatexperterna för jag tycker att de, till skillnad från många andra som lite löst kallas så, är verkliga hjältar. De kämpar för att förklara för allmänheten om vad som behöver göras för att rädda klimatet.

Mirrored from Umrions trädgårdar - Veganiteter.

tonica: (graphics)

grænkeri (’vegan, vegetarian’)

Ordet var ett av tio som var med i en omröstning om Årets ord på Island.

”Kriterierna för kandidaterna var att orden skulle vara nya och ha etablerat sig i isländskan under det gångna året. Dessutom skulle de på något sätt känneteckna 2015.”

Intressant. Då måste man på Island känna att vegan och vegetarian är relevanta ord som speglar livet på Island, även om det är först nu.

Läs mer här.

Mirrored from Umrions trädgårdar - Veganiteter.

tonica: (graphics)

Nu kan jag inte hålla tyst längre. Det är ett par saker som retar mig så jag blir vansinnig. Tyvärr måste jag peka ut en ny och annars väldigt bra och trevlig vego-tidning, Vegmat, där detta förekommer väldigt ofta, men eftersom jag tycker det här är så viktigt, tänker jag göra det i alla fall. Som sagt, övervägande tycker jag om tidningen, och är jätteglad att den finns, precis som tidningen Vego, som jag faktiskt tycker ännu bättre om.

Så här är det:

Det finns inget ord på svenska som heter picklat! Puckat, kanske, även om det inte är ett ord som ingår i mitt aktiva ordförråd, men det som man nog menar med picklat är på svenska INLAGT!!!!!!. Man gör en inläggning, man lägger in, den här grönsaksblandningen är inlagd. Okej? Dessutom blandar man inte in engelska ord i svenska meningar, i alla fall tycker inte jag man får göra det. Om man gör det, bidrar man till att sabotera sitt eget språk och det tycker jag inte man borde göra. Detta är något som Djurens rätts sida och blogg ofta gör sig skyldiga till. Jag vet, jag älskar Djurens rätt i övrigt, men den här kodväxlingen retar ihjäl mig.

En annan sak som också retar mig är hur många som utan att på något sätt reflektera lägger ut översatta (och bara delvis ibland också) recept från Nordamerika. Där puffar man glatt för sötpotatis, majsstärkelse, agavesirap och lönnsirap. Nu är det så här att vi i Europa vanligtvis inte odlar de här amerikanska sorterna. Vi har andra varianter som för oss naturligtvis är mer närliggande och framför allt miljövänliga, med tanke på de kortare transporterna. Så låt mig föreslå potatis eller jordärtskockor (som visserligen ursprungligen kom från Amerika men nu odlas här i Europa), potatismjöl och ”vanlig” sirap (gjord på sockerbetor som tyvärr numera odlas i Danmark, inte i Sverige, som förr.)

Dessutom, måste varje recept innehålla minst tjugo olika ingredienser? Kan man över huvud taget urskilja smaken på alla de här olika komponenterna? Och varför tre-fyra olika örtkryddor i samma recept? Jag skulle inte kunna känna skillnaden om man blandar så.

Slutligen – det här är bara ett antal personliga preferenser, och inte något jag kräver att andra ska ta hänsyn till, men eftersom jag ändå är igång och gnäller, så tar jag dem samtidigt.

1. Jag hatar dadlar och äter inte fikon heller (de innehåller döda insekter). Ändå är åtminstone 90 % av alla dessertrecept fulla av dadlar i stället för exempelvis stevia som sötningsmedel. Bläh!

2. Jag tycker inte om och dessutom tål jag inte vitlök (får röda utslag som gör ont). Ändå är minst 90 % av alla recept fulla av vitlök.

3. Jag hatar också ingefära, kummin, kardemumma, rosmarin, dill och persilja. Ingefära är nästan lika vanligt i recept som vitlök. Otur för mig.

4. Jag blir rasande av att se alla dessa glutenfria recept. Visst, för de 1.5 % av Sveriges befolkning som verkligen är glutenintoleranta, är förstås de här recepten användbara. Men för alla andra? Och hur många av de 1.5 % är veganer? Det kan man undra. Bara för att 1.5 % i Sverige är glutenintoleranta, betyder det inte att alla andra måste sluta med gluten. Man får självklart om man vill, det säger jag inget om, men om man inte är intolerant och inte vill sluta med gluten, så varför är alla och jag menar i stort sett alla recept glutenfria, bara för att de också är veganska?

Ursäkta gnället, men det här måste bara ut. Jag har lidit länge nog nu. :)

Mirrored from Umrions trädgårdar - Veganiteter.

tonica: (graphics)

Fredrika Bremer

Idag läste jag en intressant artikel om Fredrika Bremer. Tyvärr var det på Svenska Dagbladet och eftersom man bara får läsa ett mycket lågt antal artiklar innan man måste betala – och det tänker jag faktiskt inte göra – så väljer jag att i stället länka till Wikipedias artikel. Jag hade ingen aning om att Fredrika Bremer också kämpade för djuren. Väldigt trevlig överraskning. Fredrika Bremer är ett bra exempel på hur etablissemanget valde att ignorera en framstående litterär person för att hon var kvinna och hade ett som de flesta beskrev som ”alldagligt utseende”. Hedvig Charlotta Nordenflycht utsattes också för den typen av förminskning. ”Hon var för tjock”, verkade vara det värsta felet med henne, enligt hennes manliga kollegor. Hur många av de samtida männen hade vad man kunde beskriva som ”ofördelaktigt utseende”? Hur många av dem förbisågs på grund av det?

Mirrored from Umrions trädgårdar - Veganiteter.

tonica: (graphics)

Vi skippar julen helt i år. Det är helt otroligt befriande. Känns underbart. Ändå skulle jag vilja önska alla våra veganska efterföljare och vänner en underbar jul, hur ni än firar den.

Mirrored from Umrions trädgårdar - Veganiteter.

tonica: (graphics)

Donationstisdag gör mig verkligen ledsen. Just nu kan jag inte ge till ens en av de här ideella organisationerna så hur skulle jag kunna ge till upp till hundra, för det är så många som bombarderar mig med önskemål om donationer? Om jag hade råd, skulle jag ge till allihop, men som det är nu kan jag inte. Allt jag kan göra är att radera alla de där mejlen.

Mirrored from Umrions trädgårdar - Veganiteter.

tonica: (graphics)

Jag tyckte det var väldigt tråkigt att höra att djurexploaterarföretaget Arla vann i rätten mot Oatly. (Tyvärr verkar Oatly när det gäller palmoljan ha tagit ställning mot djuren också. Det ska jag återkomma till senare).

Eftersom jag inte bor i någon storstadsregion vet jag inte hur många som känner till alternativen – dvs företag som producerar produkter som inte exploaterar och förslavar oskyldiga djur.

Därför skulle jag vilja passa på att puffa för GoGreen och Planti. De tillverkar också produkter som är tillverkade för människor, det vill säga exempelvis mjölk, grädde, yoghurt, ost mm.

De är minst lika bra som Oatly, som ju också är väldigt bra, och de använder inte palmolja.

Nu ska jag komma till vad jag har emot palmolja. För det första: de flesta producenter av palmolja är inte certifierade. Det innebär att de oftast, men kanske inte alltid, för det vet inte jag säkert, förstör regnskog, det vill säga bland annat utrotar vilda djur som bor där. Tyvärr är det så att just nu är också de certifierade helt okontrollerade på grund av förhållandena i produktionsländerna. Alltså kan man idag inte veta om en produkt som innehåller palmolja är ”säker”.

När det gäller andra fettsorter som i det här fallet rapsolja och kokosolja gäller andra förutsättningar. Av någon anledning som jag inte kan gå in på i detalj är kokosolja inte alls lika miljöfarlig. Det har på något sätt att göra med hur den produceras och/eller växter.

Rapsolja odlas till exempel i Skåne och Västergötland, landskap där utrotningen av de vilda djuren pågick under 1600-talet och 1700-talet, såvitt jag vet. Alltså kommer inte vår konsumtion av rapsolja att bidra till att några djur utrotas. Där är det så att säga för sent. Vi kan inte vrida klockan tillbaka och att påstå att man kanske skulle avstå från att använda produkterna som odlas här på grund av att det ”kan uppstå andra problem” eller något i den stilen är naturligtvis nonsens.

Dessutom skulle jag vilja säga att jag av personliga skäl inte tycker om att Oatly enbart använder engelska i marknadsföringen och för övrigt också att alla de här tre företagen väljer att kalla sig för engelskklingande namn här i Sverige. Det gör inte att jag avstår från att köpa deras produkter men jag kan inte låta bli att nämna det här i alla fall.

Mirrored from Umrions trädgårdar - Veganiteter.

tonica: (Default)
Jag har alldeles nyss läst färdigt Rosor, kyssar och döden av Maria Lang. Nu är jag inte helt säker på att det här är "rätt" bok i ordningen. Det kan vara den sista eller den näst sista - om det är det senare, då har jag valt rätt, annars har jag läst de två sista i lite fel ordning. Jag gjorde så i början också och det gick ganska bra. Det finns inte så många "spoilers" i de här böckerna.

Hur som helst har Christer Wijk förlovat sig - fast med en fasligt ung tjej. Hon är nästan hälften så gammal. När Puck och Einar hör talas om det åker de genast iväg för att ta sig en titt på de nyförlovade, som bor på ett gammalt bruk. Genast märker de att något inte är riktigt som det ska. Det viskas om spöken, mystiska dödsfall och försvinnanden som ligger långt tillbaka i tiden och stämningen känns något olycksbådande. Mitt i detta blir Puck sjuk och Einar måste åka sin väg och lämna henne ensam kvar.

Snart har ett mord begåtts och det verkar svårt att få alla pusselbitar att stämma. Christer Wijk är för övrigt ganska passiv i början. Kan det vara så att det redan knakar lite i förhållandet?

Här finns som vanligt ett fascinerande persongalleri och i det här fallet också en fascinerande miljö. Som jag nämnt tidigare är ju inte det här några riktigt djupa, psykologiska skildringar och det är inte alls det jag är ute efter. De är klassiska, traditionella pusseldeckare och lite - tror jag i alla fall - för nu är de ju rätt så gamla - imiterande klassiska brittiska deckare. Det gör absolut ingenting. Tvärtom. De här böckerna är charmiga och ändå ganska spännande, i form av välskrivna mysterier. Man blir nyfiken och vill gärna veta hur det går.
tonica: (Default)
Nu har jag skrivit färdigt en originalnovell igen, också den science fiction, och utspelar sig i framtiden. Den är lite deprimerande, har jag fått höra, men jag hoppas ändå att någon ska tycka den är intressant. Jag har lagt den både på min fanfictionhemsida och på Wattpad.
Page generated 12 Feb 2016 17:58
Powered by Dreamwidth Studios