tonica: (Default)
Denna vecka undrar barnboksbloggen: Hur ser din läsning av facklitteratur ut? Vilka ämnen läser du helst om när du läser facklitteratur? Har du några specialintressen som du gärna läser mer om? Eller läser du helst facklitteratur kopplade till ditt yrke även på fritiden? Eller läser du kanske bara skönlitteratur?

Mitt svar:

Jag läser gärna facklitteratur, särskilt om historia och språk. Det som begränsar mig är bara att fackböcker är väldigt dyra att köpa och det finns inte så många som jag kan låna på biblioteket (särskilt inte som eböcker som jag föredrar).
tonica: (Default)
Idag lyckades jag äntligen få klippa mig. Min mamma måste iväg till Ögonavdelningen varannan månad. Ibland får hon en injektion i ena ögat och då tar det ett tag innan hon kan se normalt igen. Därför åker antingen jag eller min syster eller båda två och tvillingarna med henne. Idag åkte vi allihop. Tyvärr gick vårt tåg inte ända fram idag, utan vi blev tvungna att gå av i den vidriga hålan där vi bodde tills nyligen. Jag hatar verkligen att behöva åka dit och jag måste dit åtminstone två gånger till i år, för att gå till tandläkaren. Hur som helst, när jag till slut kom fram, fick jag syn på en damfrisering på väg till sjukhuset. Jag gick in och frågade om de kunde klippa mig direkt, men precis som jag väntat mig, gick det inte. Hårfrisörskan var i alla fall väldigt trevlig och föreslog att jag skulle gå till en av hennes kollegor på andra sidan vägen. Vid det laget hade jag mer eller mindre gett upp hoppet, men det visade sig att det gick bra och jag fick mitt hår klippt och tycker jag i alla fall, riktigt bra. Hon var också trevlig att prata med. Nu kan jag äntligen ta mig till polisen och skaffa ett nytt ID-kort. Puh.

Vi köpte ett par saker till tvillingarna också. Den här gången visade det sig att min son som verkade älska att åka tåg förra gången, blev rädd när tåget tutade och av ljudet när dörrarna öppnades och stängdes.

Imorgon måste jag gå upp på småtimmarna och åka iväg till vårdcentralen inne i stan och kolla blodtrycket. Tyvärr måste jag åka in så jag är där kanske tre kvart innan min tid, och det är tio över sju på morgonen. Efteråt måste jag vänta ungefär lika länge efteråt. Jag vet inte när jag ska sova. Babben Larsson sa väl en gång något om att hon inte trodde att de tidigaste morgontimmarna egentligen inte användes. De fanns bara till för att fylla ut klockans siffror, påstod hon. Det känns lite så.
tonica: (Default)
Jag brukar inte blogga om varken mode eller politik, och vill absolut inte dra igång något bråk. Däremot ska jag erkänna några saker:

1. Jag har aldrig förrän nu riktigt fattat vad en burkini är.
2. Jag tycker den är riktigt snygg bortsett från huvan. Men varför finns den nästan bara i svart? Tänk om den fanns i t ex blått eller grönt....
3. Om den fanns för alla möjliga tjejer med mindre perfekt figur skulle jag antagligen bada oftare.
tonica: (Default)
Veckans fråga i jerkan är enkel: Vad läser du just nu?

Mitt svar är: tyvärr The Land of Stories av Chris Colfer. Boken handlar om två barn vars liv har blivit förstörda när pappan dog. De har förlorat sitt hem och mamman måste jobba nästan dygnet runt. Lyckligtvis för flickan älskar hon böcker, och särskilt sagor. Pojken däremot är nästan en kliché som en stökig plugg-hatande kille. Så får de tag i en magisk bok och flickan dras in i den och kommer till en annan värld. Hennes bror följer då efter.

Själva historien hade varit rätt okej att läsa om det varit något som en kompis lagt ut gratis på bloggen. Visserligen var boken inte så dyr, men det var ändå ganska bortslösade pengar. Idén är i grund och botten ganska spännande, men författaren som också är skådespelare, har inte kunnat skriva särskilt bra. Tråkigt. Särskilt som den första boken av mina födelsedagspresenter inte alls var bra. Jag får verkligen hoppas att de kvarvarande böckerna inte blir besvikelser de också.

Fast det känns ändå lite kul att The Land of Stories handlar om tvillingar, en flicka och en pojke, precis som mina små.
tonica: (Default)
Här kommer veckans bokbloggsfråga från Barnboksbloggen Är bokbloggskommentarer idag ett minne blott? Får du fortfarande kommentarer? Skriver du själv kommentarer? Vilket forum är det som du numera håller kontakten med dina läsare och ni kan diskutera det du och andra bokbloggare har skrivit i dina inlägg?

Mitt svar är: Jag tror inte att det är slut med bokbloggskommentarer eller bloggkommentarer i allmänhet. Det händer då och då att jag får kommentarer på mina bloggar och jag skriver själv kommentarer ibland. Faktiskt har jag aldrig fått särskilt mycket feedback på någonting, så jag uppskattar verkligen de få kontakter jag har. Det är definitivt i bloggen som jag mest har kontakt med andra människor på nätet, bland annat i bokbloggsammanhang. Men så är jag ju en gamling på 25 +. Visst vet jag vad Snapchat och Instagram är men jag är faktiskt inte intresserad. Jag använder mest datorn, inte telefonen och chattar helst med hjälp av Meddelanden/iMessages.



tonica: (Default)
På sista tiden har jag tittat mycket på Muminfilmerna tillsammans med mina barn, och faktiskt lika mycket för min egen skull. Böckerna har jag läst och läst om en massa gånger under åren och jag tycker jag hittar något nytt varje gång.

Den här gången tänkte jag gå igenom mina favoritpersoner.

Till att börja med Misan - jag kan verkligen identifiera mig med henne även om jag själv inte skulle vilja bli skådespelare. Jag är väldigt lik henne i övrigt.

Homsan från samma bok, Farlig midsommar. Jag har alltid i fantasin tänkt mig Misan och Homsan som ett par. Han är ganska gullig. Farlig midsommar är en av mina favoritböcker i serien.

Skogsbarnen från samma bok. Jag tycker de där små borttappade barnen är så gulliga.

Hunden Ynk. Samma sak gäller honom. Man måste bara älska en så gullig liten hund och framför allt hans ödmjuka personlighet.

Kattungen i Kometen kommer, som för övrigt också är en av mina favoritböcker i serien. Vem tycker inte om katter?

Knyttet och Skruttet i Vem ska trösta Knyttet? De här två små varelserna är bara så gulliga. Jag skulle jättegärna vilja adoptera alla de här små gulliga typerna - både Skogsbarnen, Ynk, kattungen och Knyttet och Skruttet.

Filifjonkan från Sent i november - ytterligare en av mina favoritböcker i Muminserien. Jag kan verkligen förstå hennes ångest och rädsla inför den kommande katastrofen.

På något sätt tycker jag också om den ganska töntiga Hemulen (från Sent i november). I ett av mina fanfic har jag parat ihop honom med Filifjonkan från samma bok. Han vill så väl och försöker så mycket, men lyckas inte riktigt. Det kan jag också identifiera mig med. Jag gillar förresten också en del av de andra Hemulerna - botanikern, frimärkssamlaren och polisen (inte Parkvakten).

Snorken känns lite underuppskattad, men egentligen är han ju en nördig kille som precis som sin syster har en ganska gullig pannlugg.

Sniff verkar vid första åsynen vara både löjlig och tröttsam, men precis som lilla My är han ganska försummad av Muminfamiljen. Innerst inne är det ju bara Mumin som muminföräldrarna bryr sig om. Det är faktiskt synd om Sniff och man undrar varför hans föräldrar lämnat honom hos Muminfamiljen som alla verkar uppfatta som så perfekt.

Det där är väl egentligen alla mina favoriter men jag måste bara nämna några till som jag har blandade känslor kring men ändå uppskattar ganska mycket.

Lilla My är ju både tuff och självsäker och det är kul med en så cool tjej.

Hennes storasyster Mymlan av samma anledning, fast Mymlan är inte fullt så burdus som My.

Snusmumriken är svår att motstå fast han en gång sviker den lilla draken för att bevisa sin vänskap med Mumin.

Snorkfröken är ju faktiskt ganska söt och snäll, även om hon många gånger är jättefånig och man retar sig på hennes lekar med Mumin. Mumin är förresten inte direkt snäll mot henne. Han är fortfarande väldigt omogen och självisk.

Tofslan och Vifslan är visserligen jättejobbiga och stjäl något från Muminfamiljen, men de ångrar sig och försöker verkligen gottgöra familjen och de här två små barnen känns också väldigt försummade. Ett återkommande tema hos Tove Jansson.

Slutligen måste jag bara nämna Muminhuset som jag bara älskar. Det är ju inte någon huvudperson, men spelar en viktig roll i serien. Jag skulle verkligen vilja bo i ett sånt torn, fast helst ett "Skogstorn", alltså ett grönt (fast blått är ju också väldigt snyggt, enda problemet är ju att det ligger vid havet). Dessutom gillar jag det flyttbara huset som man får se i filmen som bygger på Kometen kommer och botaniker-Hemulens hus som ser ut som någon sorts Hobbithåla.
tonica: (Default)
Idag kom några vänner till min mamma på besök. De hade med sig presenter till tvillingarna. Tyvärr var tvillingarna trötta och griniga och grät nästan hela tiden. Det var väldigt genant, men också förståeligt. De verkade också lite rädda för min mammas kompis man. Nu har de i alla fall sovit ett tag, och sover faktiskt just nu, och jag tror de börjar känna sig bättre.
tonica: (Default)
Jag har precis upptäckt ett nytt favoritte. Vildhallon (svart te smaksatt med hallon). Ursäkta. Jag kände bara att jag måste glädjas lite över det. :)
tonica: (Default)
För ett tag sen var ämnet för bokbloggsjerkan listor. Jag kom först inte på någon lista, men så fick jag några bra förslag av kattslaven Koko, (tack!) och då kom jag äntligen fram till inte mindre än tre listor. Så nu får ni alla tre, fast bokbloggsjerkan är över och det blir väl en ny i morgon, hoppas jag.

Tre bra vegosajter

Vegonorm
Pinto
Vegan Chatroom UK

Tre bra barnböcker

Månfågel av Ingelin Angerborn (fast alla hennes spökhistorier är väldigt bra och kan rekommenderas). Just den här är så trevlig för den har ett lyckligt slut. Det gillar jag. Den handlar om en ensam flicka som skriver ett brev och lägger det vid en bäck. Märkligt nog får hon svar av en pojke som verkar lika ensam som hon. De brevväxlar ett tag och vill så träffas. Men det är inte så lätt. Flickan börjar ana att pojken nog inte är en vanlig kille från skolan.

Den siste tsarens hemlighet av Veronika von Schenk (och de andra böckerna i serien om Subrosadetektiverna). Boken utspelar sig i en härlig fiktiv stad som heter Elm. Jag har funderat och funderat på var staden kan ligga, eftersom det åtminstone verkar som folk pratar svenska där. En före detta koloni i ett alternativt universum? Finland? Estland? Lettland? Polen? Tyskland? Mest verkar staden ligga i Tyskland/Österrike/Schweiz. Men folk pratar svenska?

Mysteriet på Hester Hill av Kristina Ohlsson. Jag har läst hennes andra böcker och de är också bra, men den här är mycket bättre. Väldigt spännande och tänkvärd.

Slutligen kommer min lista över

Bra tv-serier


Jag har en massa andra, äldre favoriter, men de här har gått de senaste åren.

Dark Matter. Amerikansk sf-serie som handlar om en besättning på ett rymdskepp (långt fram i tiden) som har tappat minnet. Efter hand får de fler och fler antydningar om vilka de verkligen är. Ändå verkar sanningen inte stämma överens med deras personligheter.

Det finns faktiskt en bok också med samma namn. Det är en väldigt mörk spökhistoria som utspelar sig på Svalbard av alla ställen. Dessutom är det en historisk roman. Författaren heter Michelle Paver. Trots att jag inte egentligen gillar skräck, brukar en välskriven spökhistoria passa mig ibland. Den här är verkligen ruskig men som tur var för mig, utspelar den sig ju i arktisk miljö så det kändes aldrig särskilt verkligt.

Barnmorskan i East End
Unge kommissarie Morse
Grantchester
Doctor Who
Poldark
Bletchley Circle
Jordskott (jag upphör aldrig att roas av storstadsbors skräck för skogen, som bara får mig att känna mig lugn och trygg).

Som ni märker är det bara historiska serier och science fiction. :)







tonica: (Default)

För några veckor sen läste jag färdigt Kolbarnet, en deckare som utspelar sig på Svalbard. På mer än ett sätt är det här en lite annorlunda kriminalroman. På sista tiden har det förekommit flera böcker och tv-serier som utspelar sig i lite ovanligare miljöer. Jag är en av dem som tycker det är intressant.

Man får verkligen en känsla av det klaustrofobiska stämningen i ett så här litet samhälle, med den isiga vildmarken runtomkring. Boken börjar med att förskolan Kolbarnet har lite problem med att lokalisera alla barnen. De senare har hittat sätt att gömma sig. Dessutom förstår man att någon står och spanar på barnen och lite senare får man veta att någon brukar ge barnen godis. Ganska snart försvinner en liten flicka. Redan från början misstänker man flickans pappa som inte har någon bra relation med sin fru. Man tror att man lätt kommer att hitta flickan igen och sökandet bedrivs kanske inte så energiskt som det borde.

Så tillstöter komplikationer och man börjar ana att scenariot med en pappa som tagit med sig sin lilla dotter på en oplanerad utflykt kanske inte riktigt stämmer. Det pratas bland annat om "den sjätte mannen" som tydligen är en gammal skröna om ett spöke i gruvan. Dessutom förekommer det diverse intriger bland befolkningen i Longyearbyen. Till slut utvecklas fallet till en kamp mot klockan om man ska kunna hitta flickan i tid.

Författaren är, lite oväntat, eller, med tanke på miljön i boken, kanske inte så oväntat, en av Norges främsta polarforskare. Hon har en doktorsexamen från Cambridges universitet, men skriver alltså också deckare. Och det får man nog säga att hon klarar bra.

 Jag tycker det här är en bra och välskriven deckare som jag kan rekommendera till alla som gillar pusseldeckare, och gärna de som utspelar sig i en lite ovanlig miljö. Som mina läsare nog vet vid det här laget föredrar jag ett bra mysterium framför en andlöst spännande thriller, men den här boken är lite både och. Spänningen är lite lågmäld men byggs upp efter hand. I det här fallet har jag inget att invända.

 

Page generated 1 Sep 2016 05:32
Powered by Dreamwidth Studios