tonica: (Default)
Vad ”krävs” för att du ska tycka att en karaktär och/eller intrig är intressant?

Det här var en ganska svår fråga. Egentligen är det nog flera olika faktorer som spelar in. För mig är det viktigt att handlingen eller karaktärerna inte är alltför stereotypa, men det räcker inte. Trevliga personer är viktiga, annars kan jag inte bry mig om vad som händer med dem. Jag orkar heller inte med en bok där det händer väldigt lite. Dessutom måste alltsammans vara ganska välskrivet, men det är väl egentligen självklart?

tonica: (Default)
Nyligen fick min syster den här boken i födelsedagspresent och eftersom hon inte orkar läsa själv just nu (bl a är hon utbränd) fick jag låna den. Nu när jag har läst den måste jag säga att jag tyckte mycket om den. Jag blev väldigt sugen på att åka på en fancon (även om det är nästan omöjligt för mig att åka någonstans, på grund av var jag bor) och cosplay är helt uteslutet efter jag fick mina tvillingar.
tonica: (Default)
Jag tänkte göra bokbloggsjerkan den här gången också. Men jag fick verkligen tänka efter ordentligt innan jag bestämde mig för vilka böcker jag skulle välja.

Enligt min mamma så var nog den boken som påverkade mig mest när jag var liten Det blåser på månen av Eric Linklater. Men eftersom den är så sorglig, så har jag aldrig vågat läsa om den på senare år, så kanske borde den inte räknas.

Jag har läst massor av böcker sen jag lärde mig läsa när jag var omkring tre år.

Fast jag kanske borde nämna Tintin i Tibet också. När jag läste den boken var det första gången jag hörde talas om Tibet för det landet finns ju liksom inte längre, inte som självständigt land. I alla fall blev läsandet av den boken början på ett livslångt intresse för Tibet och den tibetanska kulturen. Det mesta vill jag inte tänka för mycket på för det hänger ihop med en svår sorg, men det finns mycket annat också.

Bland annat hade jag en period en väldigt nära vän som är en flykting från Tibet (en onlinevän visserligen, men i alla fall). Han kändes nästan som en bror för mig. Dessutom har jag skrivit en novell inspirerad av den tibetanska kulturen.
tonica: (Default)
Eftersom jag hittade förra helgens bokbloggsjerkaEn kattslavs dagbok har jag funderat lite på det här med vilka litterära figurer jag skulle vilja bjuda på middag. Trots att jag missade själva bokbloggsjerkan den här gången.

Middag i sig kanske skulle bli ett litet problem med tanke på att jag är vegan och jag skulle inte gärna bjuda på något som inte är veganskt. Men det finns ju mycket som de flesta är vana vid, som faktiskt är eller lätt kan bli veganskt. Exempelvis pannkakor, lasagne, potatisgratäng osv. En av de här personerna är vegetarian och en av de andra skulle antagligen vara positiv till vegetarisk mat av ett speciellt skäl som jag kommer att nämna senare.

När det gäller de övriga fick jag väl bara laga till något riktigt gott så deras eventuella fördomar inte uppfylls.

När det gäller själva gästerna, dvs litterära figurer som man ska träffa öga mot öga, fick jag fundera lite innan jag bestämde mig. Många mycket intressanta personer i en bok, skulle man kanske inte vilja träffa på riktigt, även om man uppskattar dem som personer i handlingen.

Här följer i alla fall några figurer som jag kom på:

Cat and Janet (Charmed Life) och Conrad (Conrad's Fate) från Diana Wynne Jones Chrestomanciserie. Nan från samma serie (Witch Week).

Bix från Dinotopia av James Gurney. Bix är så gullig så henne skulle jag väldigt gärna vilja träffa. Man får ju hoppas att de övriga gästerna skulle acceptera ett talande djur. Om inte skulle jag gärna bjuda Bix ensam. Bix som är en protoceratops, måste ju vara vegetarian så en fräsch sallad skulle säkert fungera för henne.

Lucy i Narniaböckerna av C S Lewis. Lucy reagerar starkt när hon får höra att kött som hon blir bjuden på kommer från ett talande djur och jag kan tänka mig att hon hellre skulle äta något vegetariskt, för att undvika risken att köttet kommer från just ett talande djur.

Barnmorskan Serafina från de historiska deckarna av Susan Russo Anderson. Serafina verkar så trevlig. Men hon kommer från 1860-talets Sicilien så maten kanske skulle bli ett problem. Eller kanske inte. En enkel pastarätt med tomatsås, örtkryddor och lite pinjenötter kanske skulle gå bra.

Några fler kom jag faktiskt inte på. Jag hade hemskt gärna velat hitta några svenska böcker och huvudpersoner, men det gick tyvärr inte. Jag läser gärna ett par svenska deckarserier och dessutom några barn- och ungdomsböcker, men huvudpersonerna är inte särskilt roliga om man skulle tänka sig att träffa dem. Det är mer handlingen och/eller miljön som jag tycker är intressant.
tonica: (Default)
Jag tänkte göra helgens bokbloggsjerka den här gången.

Frågan lyder så här:

Finns det en numera avliden författare som du skulle vilja hedra? Vem och varför i så fall?

Mitt svar är som följer:

Jag vill hedra fantasyförfattaren Diana Wynne Jones. 2011 avled hon i sviterna efter en svår sjukdom.

En anledning till att hon var så populär och också till att jag vill hedra henne idag, är att hon var så trevlig mot fansen. Hon gladde sig åt och uppmuntrade fanfiction och tog sig länge tid att svara på fansens mejl (och brev tidigare, antar jag). Dessutom är de flesta av hennes böcker fantastiskt underhållande och väldigt välskrivna. Man bara hänger med i den svindlande snabba handlingen och häpnar över hur väl uträknat alltsammans är. Det finns några få småsaker som jag har lite problem med i hennes författarskap. Men jag kan faktiskt ha misstolkat henne och med tanke på hennes ålder är det nog inte konstigt om vi yngre personer inte riktigt hänger med på allt som de här äldre författarna tycker.

Jag vill gärna nämna några av mina favoriter, även om det faktiskt bara är ett par av hennes böcker jag inte tycker så mycket om.

Chrestomanci-serien är nog allas största favorit bland DWJ:s böcker. De handlar om lite olika personer men utspelar sig i samma "universum". Bland alla böckerna i serien skulle jag nog vilja peka ut The Magicians of Caprona, Conrad's Fate och Witch Week som mina favoriter.

Magidserien: Deep Secret och Trollkarlarnas hemliga pakt (The Merlin Conspiracy).

Trollkarlens slott och House of Many Ways. Dock inte Drömprinsessan som kommer mitt emellan de här två i samma serie. Det är inte så att den boken är jättedålig, den passar bara inte mig riktigt lika bra.

Guldkragen (The Power of Three)
De sju makterna (Archer's Goon)
Tidens mittpunkt (A Tale of Time City)
A Sudden Wild Magic
Wild Robert
The Islands of Chaldea (avslutad av DWJ:s syster Ursula).

Det blev riktigt många till slut, märker jag, men så har jag också väldigt många favoriter bland DWJ:s böcker.

tonica: (Default)
Veckans tema är tydligen böcker med flickor i fokus.

Här kommer min trio:

När jag såg det här ämnet kom jag på att jag nog mest läser böcker som handlar om både flickor och pojkar eller kvinnor och män. Det var lite svårt att komma på någon som övervägande handlar om just flickor och/eller kvinnor. Dessutom vill man ju gärna att det ska vara några bra böcker som man kan rekommendera. Fast nu när jag tänker efter har jag faktiskt läst några böcker som mest handlar om flickor/kvinnor eller i alla fall har fokus på minst en flicka/kvinna. Många av dem är gratisböcker som jag laddat ner på Amazon, Smashwords och Wattpad och tyvärr minns jag inte alla titlar och framför allt inte alla författarnamn (fast jag kan säkert gräva fram dem och kanske lägga ut ett inlägg om dem i framtiden), men här hittade jag i alla fall tre böcker eller bokserier som nog är lite lättare att hitta för den som är intresserad.

1. Cirkeln av Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg (och resten av trilogin). Tyvärr måste jag erkänna att jag inte tyckte om alla de här tjejerna. Jag tyckte till och med att det blev lite väl mycket med sju tjejer. Men det var ändå en ganska fascinerande serie, även om det också fanns det som jag inte gillade.

2. Här tänker jag fuska lite, och välja två böcker av Frances Hardinge - Gullstruck Island och Cuckoo Song. Båda handlar mest om två flickor. De är nog mina favoritböcker av den här författaren. Tyvärr verkar de inte finnas översatta till svenska. Den förstnämnda handlar om två flickor som är från en lite ovanlig kultur (det här handlar om vad man kan kalla alternativ historia - en värld där ett land som både liknar England och Tibet (!) har koloniserat stora delar av världen, bland annat flera olika öar som tillhär en önation liknande de polynesiska eller hawaiianska (svårt ord!). Mer ska jag inte gå in på för då blir det här inlägget alldeles för långt. Cuckoo Song är faktiskt riktigt läskig. Den handlar om en flicka som vaknar upp efter vad som verkar vara en drunkningsolycka men har en känsla av att något inte stämmer. Hon har också en lillasyster som genast märker att något är fel.

3. Skeppsbruten i rymden av Rosa Qvänskog. Boken utspelar sig i framtiden och handlar om en flicka som råkar ut för det man kan gissa sig till av titeln. Hon hamnar så småningom på en planet befolkad av varelser som kan verka annorlunda, men som visar sig vara mer lika oss jordmänniskor än vi kan tro vid första anblicken.


tonica: (Default)
Att läsa resultaten av DNA-testet har fått mig att fundera över min identitet. Innan vi fick resultaten, antog vi att vi var mer eller mindre 100 % skandinaviska, men det visade sig ju att vi faktiskt har ungefär tio procent mindre skandinaviskt ursprung än den genomsnittliga svensken. Det har verkligen fått mig att tänka efter.

Vi har alltid varit annorlunda och ansetts annorlunda av andra, men är det här förklaringen till det? Att vi är delvis irländska (och iberiska). För att ha lite karelskt och vallonskt påbrå är ju inte annorlunda än vad många andra har här uppe.

Allt detta har fått mig att undra vad som ytterst gör oss till dem vi är och om det på något sätt kan inverka på vad jag uppfattar som "hemma" och vart jag är på väg i livet. Har vår familj formats av vårt "exotiska" DNA?

Min slutsats, som inte alls är slutgiltig, är att fast det är fascinerande att få reda på mer om vår bakgrund, är det inte är var vi kommer ifrån som räknas, utan var vi hör hemma - vilket är en helt annat fråga. För att sammanfatta, det här har inte hjälpt mig bestämma vad jag ska göra med mitt liv, men det har varit jättekul.

Om du är det minsta lilla intresserad av din familjehistoria eller för den delen historia över huvud taget, kan jag verkligen rekommendera de här DNA-testen.
tonica: (Default)
Jag och min familj har gjort ett släktforskarDNA-test. Resultaten kom i morse. Jag hade ingen aning om att man fick dem utskickade på en söndag, men tydligen är det så.

Tyvärr verkar det så att de flesta av våra släktingar inte släktforskar så idag har vi bara hittat några få människor som vi är släkt med.

Vad vi fick reda på var vårt genetiska ursprung.

Precis som vi redan visste är vi till största delen skandinaver (svenska och norska - 82 %). Häpnadsväckande nog hade vi lite annat också: 9 Irländskt, 3 % Finskt/karelskt, 3 % Västeuropa (antagligen Frankrike, Vallonien eller Luxemburg), 2 % Iberiskt (spanskt eller portugisiskt - jag håller tummarna för att det är det senare, för jag har en god vän som är från Brasilien och hans påbrå är övervägande portugisiskt) och slutligen 1 % brittiskt (troligtvis skotskt). Det här är så fascinerande. Vi kommer väl antagligen inte hitta några släktingar från Irland osv, som lever idag, men bara att ha fått veta det här är så tankeväckande. Förutom vårt skandinaviska påbrå har det irländska högst sannolikhet, men uppenbarligen finns det lite annat också.

Jag hoppas verkligen att vi kommer att få reda på mer. När fler skriver upp sig på släktforskningssidan (eller andra liknande som använder samma DNA-test) kanske vi faktiskt kan lära känna fler släktingar. Kanske kan vi också lyckas lösa vårt stora familjemysterium - vem som verkligen är pappas biologiska mamma.

Ursprung

tonica: (Default)
Här kommer jag att utveckla mitt svar lite. För det första gör jag skillnad mellan bokserier som är mer fristående och så "egentliga" bokserier.

När det gäller fristående bokserier brukar jag känna att när bok tio eller så kommer har serien börjat tappa stinget eller i alla fall utvecklas i en riktning som jag inte nödvändigtvis gillar. Trots det följer jag fortfarande ett par deckarserier där jag är inne på kanske bok 13-14. Det gäller en fransk historisk deckarserie, en brittisk serie som utspelar sig i Turkiet och så en amerikansk som utspelar sig i ockuperade Tibet, men med en kines som huvudperson. Alla tre är såpass bra att jag fortfarande hänger med.

Dessutom läste jag länge Arne Dahls serie om A-gruppen, men gav upp till slut när jag insåg att de personer som jag tyckte minst om var hans egna favoriter. :/

Jag föredrar egentligen "egentliga" serier som inte har fler än max fyra titlar. Ett undantag var Ursula K LeGuins serie om Trollkarlen från Övärlden. Först hade jag bara de tre första, men så kom den fjärde boken och då insåg jag snart att det fanns två eller tre till. Då måste jag bara läsa färdigt serien.

När det gäller Outlander har jag faktiskt, i alla fall inte än, läst mer än första boken. Jag orkar inte riktigt ge mig in i en så lång serie. Dessutom finns det en väldigt otäck våldtäktscen/sexuell tortyrscen som är lite väl magstark för mig. Jag skriver själv slash men jag skulle faktiskt inte ha valt att beskriva något så fruktansvärt. Det finns för övrigt en betydligt trevligare liten slash-antydan i handlingen som jag själv kanske hade valt att utveckla. Jag ska inte gå in på några detaljer för att undvika spoilers för den som ännu inte har läst första boken eller sett tv-serien. Jag har sett första säsongen av tv-serien, men inte andra för jag tvekar faktiskt lite, men nu lär det väl inte hända något lika fruktansvärt på ett tag, så det är antagligen ok att följa den också.

Ett litet särfall när det gäller serier är när författaren som hållit sig till ett lagom antal böcker, också skriver en ny serie som utspelar sig i samma värld. Där avgör jag från fall till fall. Ett exempel är Anthea Sharps fantasyserie om Feyland. Hon har också en "serie 2" som heter Feyguard och som utspelar sig i samma värld, men med delvis andra huvudpersoner. Jag har läst hela Feylandserien och har också Feyguardserien, men har inte hunnit läsa den senare än.
tonica: (Default)
Den här gången tänkte jag delta i veckans bokbloggsjerka, eftersom ämnet intresserar mig. Frågan lyder så här: vilken är den senaste boken du läste på ett annat språk än svenska?

Jag tror att det var Snow Blind av Ragnar Jonasson fast jag minns inte säkert. Det kan ha varit Fangirl av Rainbow Rowell. Dessutom håller jag just nu på att läser både The Martian av Andy Weir och La pyramide de glace av Jean-François Parot (fast här har läsningen stannat av lite för jag inte kan hitta mitt lexikon just nu). Snow Blind/Snöblind var inte alls så bra som jag väntat mig. Kanske var det översättningen från isländska. I vanliga fall brukar de engelska översättningarna vara riktigt bra, ibland bättre än originalet, men inte i det här fallet. Alla de andra är i alla fall jättebra. Min syster har de två första böckerna i serien av Jean-François Parot på engelska och där verkar översättningen vara perfekt.

När det gäller böcker på olika språk är det så att jag har börjat att aktivt samla på svenska böcker. Det är så lätt att bara köpa mestadels engelska böcker, för det finns så många bra och billiga på det språket. Däremot på svenska är böckerna mycket dyrare, för det är så förhållandevis små upplagor och det går inte att sälja lika billigt som t ex Amazon gör. Alltså väljer jag att betala mer för de här böckerna och ibland också böcker som inte är fullt så bra som vissa böcker på engelska, bara för att få ha en stor samling svenska böcker i framtiden. Jag hoppas att det ska vara roligt för barnen på samma sätt som det har varit för mig. Min mamma började nämligen samla böcker åt mig redan när jag föddes, verkar det som. Jag har i alla fall en samling jättebra gamla böcker som ibland är utgivna flera år innan jag föddes.

Page generated 23 Jul 2017 00:32
Powered by Dreamwidth Studios